Trollkarlen från Övärlden

trollkarlen från övärlden
Länge har den stått på min ”att läsa”-lista, Ursula Le Guins fatasyklassiker Trollkarlen från Övärlden.

Det är en sådan bok som man stöter på varje gång som det ska radas upp listor över ”de 100 bästa barnböckerna någonsin” eller ”de här böckerna måste du läsa innan du dör”.

Och nu har det hänt, nu har till och med jag läst den! Och tro det eller ej, men jag sällar mig till hyllningskörerna. Vilken bok! Vilken berättare! Vilken tidlös allålderssaga!
Och då ska ni veta att jag inte är en fantasyälskare i allmänhet.

Trollkarlen från Övärlden är ett fantastiskt exempel på hur en helt påhittad värld, med trollkarlar, drakar och småsluga häxor, känns helt och fullt trovärdig.
Jag köper hela paketet och lever mig fullständigt in i den vindpinade övärlden, där fattiga öbor förlitar sig sin lokala trollkarl att bringa fiskelycka och gynnsamma vindar.

I denna karga och hårda värld växer pojken Sparvhök upp.

Tidigt visar det sig att Sparvhök har exceptionella krafter och den vetgirige pojken sänds till ön Rokes mytomspunna trollkarlsskola för att slipa på sina färdigheter. Äntligen ska han få lära sig allt om magi och trolldom!

Men det dröjer inte länge förrän Sparvhök blir bittert medveten om att vissa krafter inte går att styra, inte ens med magi…

Det allra bästa med Övärlden är att det inte tar slut med denna bok, det finns fler!  Äventyret har bara börjat!

Annonser

Löwensköldska ringen

ringen1Det var en gång en förtrollad ring som hade mörka krafter. Vem som än hade ringen i sin ägo, var dömd att förföras och förgöras under ringens makt…
Känns det bekant? Visst skulle det kunna vara en kort resumé av Sagan om ringen?

Men det är faktiskt inte Tolkiens klassiker som jag gett mig på denna gång utan en betydligt kortare berättelse, nämligen Selma Lagerlöfs Löwensköldska ringen från 1925.

I sommar spelar Västanå teater just Löwensköldska ringen i sin Berättarlada i Rottneros.
Och eftersom jag tänkte bege mig dit, så vill jag också läsa berättelsen i förväg.

Det är ingen tegelsten som Nils Holgersson eller tungvikare som Gösta Berlings saga som Västanå har gett sig i kast med denna gång. Nej, Löwensköldska ringen är kort och lättläst. En klassisk spökhistoria i Selmas lite egna mustiga och humoristiska stil, som säkert gör sig utmärkt på scen.

Som vanligt när det gäller Selma Lagerlöf finns det mycket att diskutera, men det som slog mig mest när jag var klar med historien var just likheterna med Tolkiens intrig i Sagan om ringen.

Visst, i Tolkiens berättelse hotar ringens mörka krafter att förgöra hela världen, medan Selma inte är fullt så dramatisk, utan nöjer sig med att bara låta de stackare som låtit sig förföras av den gyllene ringen att drabbas av olycka och död. Och där Tolkien låter sin berättelse utspelas i en storslagen fantasivärld, inspirerad av fornnordisk mytologi, så harvar Selma som vanligt på i det frykdalska bondesamhället.

Men ändå, jag kan inte riktigt släppa likheterna med den symboliska ringen och dess mörka krafter och eftersom Tolkiens berättelse gavs ut nästan 30 år efter Selmas, så kan jag inte undgå att tänka på vilket genomslag denna fantastiska kvinna från Östra Ämtevik har haft på världslitteraturen.

En liten lagom hisnande tanke så här en vanlig lördag i april.

 

 

Mästarnas mästare

eva2

Nu tror jag att ögonblicket har kommit i denna bloggs liv då det är dags för ett avslöjande;
Jag älskar Eva Lindström.

Bland mina kära kollegor på bibblan finns det några som tycker att Eva är överskattad, ritar fult och rentav tråkig!

TRÅKIG!? Jag förstår ingenting. Denna mästarnas mästare bland bilderboksskapare, vars skapelser är små konstverk i sig. Jag säger bara En fågeldag, Jag tycker inte om vatten och min absoluta favorit, Jag rymmer. Detta rafflande drama om ett stackars får som får nog av att vara osynlig av de andra i flocken att hon till slut rymmer.

Förutom igenkänningsfaktorn (alla har vi väl någon gång fantiserat om att försvinna för att bli saknad och längtad efter), så älskar jag den torra humorn och de fantastiska bilderna som berättar lika mycket som orden.

Det blev inget ALMA-pris denna gång, men jag tror stenhårt på att 2016 är diktens, konstens och humorns stora år och att Eva Lindström äntligen, äntligen ska få sitt välförtjänta Augustpris.

Masja

 

masja

Under påskhelgen har jag läst om ännu ett gripande kvinnoöde.
Är det här bara en blogg om starka kvinnor kanske ni frågar er?
Njae, det är väl inget jag har planerat, men hittills är det ju faktiskt bara kvinnor/flickor som jag skrivit om. Kanske är det en period som jag befinner mig i just nu, en slags kvinnofas, vad vet jag?

I alla fall, kvinnan jag spenderat påsken med är Masja, dotter till en av världslitteraturens giganter, Leo Tolstoj.

Masja föddes som en av tretton barn till den redan då berömde författaren. Vid den här tiden försökte Leo Tolstoj leva ett asketiskt liv, trots att familjen var förmögen, och han hade ett litet hov av lärjungar runt sig. Masja avgudade sin pappa över allt annat och försökte leva efter hans lära.

Det som fängslar mig mest är hur Masja verkligen får kämpa för att skapa sig en egen identitet, ett eget liv. Redan tidigt är hon intresserad av medicin och börjar jobba som volontär i de fattiga byarna runt familjens gods. Och så länge det sträcker sig till frivilligt arbete så är det väl ok, men när Masja vill börja studera medicin tar det stopp. Å nej, det är minsann inget som en ärbar kvinna ska hålla på med! Inte heller är det några män som duger åt dottern, anser pappa Tolstoj, trots att Masja flera gånger blir förälskad och vill gifta sig.

Ibland blir jag så arg att det är svårt att fortsätta läsa. Hur kunde hon låta pappan styra sitt liv på det sättet? Och varför fortsätter hon att dyrka honom trots att han kör över henne gång på gång?

Men tack och lov får Masja till slut nog och trotsar sin dominerande pappa på mer än ett sätt.

Det här är en riktig tegelsten, väl i klass med de stora ryska berättarna. När jag läser på baksidan ser jag att detta är författaren Carola Hanssons tredje fristående roman om familjen Tolstoj. Och med tanke på hur fängslande historien om Masja är, så kommer det bli svårt att hålla sig undan de andra två berättelserna.

Titel: Masja
Författare: Carola Hansson
Förlag: Albert Bonniers
Utgivningsår: 2015

Timme Noll

abfce41e-d825-467e-a7a3-94a2e19daf11Timme Noll

För någon vecka sedan läste jag Lotta Lundbergs senaste roman Timme Noll, som fick Sveriges Radios romanpris förra året. Då hade jag ingen aning om att den här berättelsen skulle leda mig till en annan gripande historia, nämligen den om Cordelia Edvardson.

I Timme Noll får vi möta tre olika kvinnor, från tre olika tidsepoker.
Ingrid, som lever i ett nutida Stockholms skärgård, där hon har gett upp sitt arbete som psykoterapeut för att vårda sin sjuke make. Isa, en arg ung kvinna i Uppsala under 80-talets mitt, som tillsammans med sin psykolog försöker göra världen begriplig. Och slutligen författaren Hedwig Lohmann, som i ett sönderbombat Berlin 1945, försöker ta reda på om hennes dotter finns i livet.

Av dessa tre berättelser är det den om Hedwig, som griper tag i mig mest. Om den judiska dottern, som deporteras till Theresienstadt efter att ha skyfflats runt bland olika familjer. Allt för att skydda mamman och hennes nya familj.

Mängder av frågor dyker upp och det är väl precis som Lotta Lundberg vill med sin roman. Hur kan man offra sitt barn på det sättet? Hur står man ut med skulden? Hur kan man leva vidare?

När det visar sig att berättelsen om Hedwig bygger på en verklig historia, nämligen den om Cordelia Edvardson och hennes mor, författaren Elisabeth Langgässer, blir jag ännu mer tagen. Jag vill veta mer!

Och några Googelsökningar senare och ett besök på bibblan, så sitter jag nu här med den förre utrikeskorrespondenten Cordelia Edvardsons självbiografiska roman, Bränt barn söker sig till elden. Jag ber att få återkomma…

Titel: Timme Noll
Författare: Lotta Lundberg
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2014

Maresi. Krönikor från Röda Klostret

maresi

Jag är barnsligt förtjust i listor av alla dess slag och när jag för ett tag sedan kom över en lista på bästa Young Adult  2016 av engelska The Telegraph, så slängde jag mig ivrigt över den.  Och se där, en ungdomsbok översatt från svenska hade tagit sig in på tio i topp-listan! Wow, det här måste vara något alldeles extra, med tanke på all litteratur som ges ut på engelska.

Och boken? Jo, det är den sällsamma fantasyn Maresi. Krönikor från Röda klostret av den finlandssvenska författaren Maria Turtschaninoff. En bok som gick mig obemärkt förbi när den kom ut på svenska 2014. Men redan dagen efter jag läst artikeln plockade jag med mig vårt enda exemplar från bibblan och satte omedelbart igång att läsa.

Och jösses, vilken bok! Jag blev fullkomligt knockad av denna både grymma och vackra saga om det märkliga Röda klostret, som drivs av en grupp kvinnor på den avlägsna ön Menos. Klostret har sedan lång tid tillbaka varit en fristad för flickor på flykt undan fattigdom och slaveri och på ön är inga män välkomna.

Huvudperson är Maresi, en ung kvinna som älskar berättelser och som spenderar varje ledig tid i klostrets bibliotek. När flickan Jai en dag anländer till ön, på flykt undan sin våldsamma far, blir klostret plötsligt hotat och hela tillvaron för öns invånare sätts på spel.

Maresi är en originell historia om berättelsens kraft, om längtan efter kunskap, om systerskap och modet att stå upp mot våld och förtryck. Och trots att berättelsen utspelar sig i en helt annan tid än vår känns den mer aktuell än någonsin.

Om du är nyfiken på hela The Telegraphs lista över bästa Young Adult 2016 så har du den här.

Titel: Maresi. Krönikor från Röda klostret.
Författare: Maria Turtschaninoff
Förlag: Schildts & Söderströms, Berghs
Utgivningsår: 2014

Man kan inte annat än älska Billie

  

  
Trots att det knappt gått mer än tre månader av det nya året har det redan kommit ut flera små guldkorn bland barn- och ungdomslitteraturen. En av dessa är Billie: Avgång 9:42 till nya livet, av Sara Kadefors. En bok som enligt förlaget riktar sig till mellanåldern (9-12-åringar), men som absolut kan läsas av både unga och gamla.

På bibblan är vi smått lyriska över den här varma och uppfriskande berättelsen om 12-åriga Billie, som är tvungen att flytta från sin MS-sjuka mamma i Stockholm till en fosterfamilj i Småland.

För Billie, som aldrig haft en tid att passa, blir flytten till den präktiga prästfamiljen minst sagt en kulturkrock och hon kämpar med att hålla reda på alla uttalade och outtalade regler som finns både i familjen och i den nya skolan. Tack och lov får Billie till slut nog och konsekvenserna blir oanade både henne själv och hennes nya familj.

Det är så mycket som jag tycker om i den här berättelsen. Jag gillar att det är Billie själv som berättar, det blir levande, humoristiskt och ibland pinsamt träffande hur vi vuxna kan bete oss. Billie vågar ställa de där frågorna som ingen annan ställer och jag kommer att tänka på henne som en modern Pippi Långstrump.

Det är fint att vi fått en ny stark ung tjej i barn-och ungdomslitteraturen och jag hoppas verkligen att det är många barn (och vuxna) som upptäcker berättelsen om Billie.

 

Titel: Billie: Avgång 9:42 till det nya livet
Författare: Sara Kadefors
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2016